1998 – jag var tolv år gammal och gjorde min första hemsida. Identitetsökandet tog sig plats. Webbringar, gratisgästböcker med reklam och alldeles för mycket tid i både paintshop-pro och en lagom rippad version av frontpage.

Exakt hur allt fungerade var inte det viktigaste, det var att kunna använda delarna för att skapa sig det där rummet och platsen som var min. Passagen erbjöd hela TIO megabyte utrymme för min sida som jag givetvis kopplade förbi reklamen och uppdaterade så ofta telefonräkningen för modemet tillät. Gifanimationer var jättehäftigt, interaktiva bilder, midifiler och chattfunktioner var ännu coolare.

Vi var dåtidens dagboksbloggare, listade erfarenheter och berömde varandra för hur intressanta vi var. Tusen besökare var nästan hela världen och det gällde att uppdatera, förändra och förbättra allt.

Elva år senare är deltagarkulturen med interaktivitet i fokus större än tidigare. Alla har chans att bidra med en liten del, få respons, skapa en identitet och samtidigt hitta samhörighet. Internet lärde mig och många andra att vi inte behövde vara passiva åskådare i vare sig den politiska, sociala eller kulturella världen.

Tack vare öppenhet, tillgänglighet och (med tidens mått) snabbhet, kopplade nätet ihop oss lantisungar med urban digital dynamik.

I dag har jag övergivit min kärlek till Comic Sans. Kärleken till nätet finns kvar.

Johanna är i dag tio år äldre och har fler pixlar i mobilen än kameran på bilden. Hon bloggar på www.frihetfildelningfeminism.se

Skogen är det andra havet. Det hav i vilket människan vandrar. Detta hav kräver en annan typ av sjöfart än oceanens släta rum. Här måste man göra väg genom den snåriga, igenväxta och fuktiga vegetationen. Öppna ängar delar plats med underjordiska tunnlar.

Skogen omsluter alla arter, åtskiljer dem tillräckligt för att försona dem med varandra, insvepa dem i samma fred. Spåren korsar varandra i alla riktningar och alltid följs spåren av nya varelser, alltid växer där något i dem, levande sömmar genom skogens mantlar.

Vi besjunger skogarna, vårt ursprung och tillflykt, vårt mänskliga förråd; där skogen råder översvämmar och urartar inte människan, vänder sig inte mot sig själv i förintelsens raseri, känner sin begränsnings mått inför de högvuxna träden.

Internet är stort, väldigt väldigt stort. Det är något av det första som slog mig när jag sent 90-tal fastnade i tjusningen av att surfa endera hit eller dit bland intressanta ting och nonsens samt självlära mig att sålla bland det typiska skvalpen av kitsch och nisch. Google, everything2, mera google, wikipedia, googlebilder -#brokigakon och omniHAL, hurra!

Processen att lära sig hitta i den här världen pågår än; att inför mig själv avgöra om jag är äcklad, road, likgiltig eller smittad av entusiasm är något ingen “vuxen” eller suveränitet kan lära mig. Dessa drabbningar är mer omedelbara än val var 4:e år.
Detta är inte olikt att lära sig avgöra graden av god etik eller ren elakhet i olika situationer ute bland människor, djur eller små barn. Bland ettor och nollor finns det vildvuxen rymd ingen politiker med machete kan råda bot på.

Om politik kan sägas mycket men om internet återstår att se. Mitt internet är samhällsbygget bortom tid och rum. Det som för egen del började som en kunskapsbank, övergick till det där torget där man oavsett distans kan umgås, ta det lugnt i, ge varandra idéer. Det är lyckan att få nyttig information i en pressad situation eller bli bjuden till rast och en kopp te och dessa goda ögonblick handlar inte om eniro.se eller google maps -hej ni goda viljor och glada amatörer!

Med internet upptäckte jag även att jag kunde ge mig hän att göra flera saker samtidigt, i olika rum, i olika tider, utan något som helst linjärt syfte. Må det vara studier, arbete, nöje eller omsorg för dem mina. I den här sekulariserade världen är det lätt att gå förlorad i vad en själv faktiskt vill och tycker om -institutionell jul, nej tack!

Internet är just länken mellan hem och hem, det genuina och det allvarliga, det roande och oroande. Här finns plats för alla riktningar. Här ryms all multitud. I en tid när vi växer upp utan att lära oss hur och vad vi egentligen vill värdera, är internet förlängningen av oss själva precis som vi är och som vi ännu håller på att bli -på internet är vi alla n00bs!

Här kan vi vara vänner i skilda konstellationer och mysa bland våra likar, här har vi plats att vifta med armarna och skrika vårskrik utan att vara i vägen eller väcka grannarna, här kan vi hitta rätt bland våra passioner och ladda oss med energi. Staten i .se är ju även lite allemansrätt också eller hur?

Jag är uppväxt med en mängd goda råd. Så har min mor lärt sig ting och tydligen är det så man blir klok om världen. Med internet och dess filosofer har jag lärt mig leva ut glömd vetskap som annars skulle skvalpat bland institutionell jul och partival vart 4:e år. Jag vet nu hur man tar sig tid för det som spelar roll, tacka nej till lönearbete, hinna med det där samtalet med en vän jag sällan träffar eller dricka Riktig god kaffe. Med internet kan jag känna hur mycket studs det är på skyddsnätet - magisk ekonomi - så bra lektion i Reell ekonomi! Med internet och dess filosofer kan jag finnas till hemma-hos oavsett om det är via digitala eller analoga medium och kan praktisera det självklara att det alltid går före kontors och telefontider -mail@ vad bra!

På ett sätt kan man säga att den äkta familjen är den självvalda och mitt internet är precis så självvald att jag kan nå och nås, nästan närsomhelst uppkopplad eller avkopplad av vem som helst i min närmaste omkrets oavsett om det är för en kommentar, bjuda med till dans, en skål eller ett god morgon och sov så gott -allt väl till er mina vänner och kram käraste IRC!

Mitt hem är erat hem och aldrig har det varit lättare än nu att surfa på min soffa, eller göra mig sällskap till middag, lyssna på den där låten, eller se den där filmen. För i tiden när man delade med sig av det man hade blev det i faktiska medel mindre kvar, nu är vår tid här; ju mer vi delar ju mer finns det; stjärterum är aldrig en brist, överflödet har ingen gräns, delad glädje är multiplicerad glädje. 
Innan jag hittade internet bestod världen mycket och oftast av en mängd bördor, krav och hittepå-plikter. Med internet kan jag känna mig hemma där jag sitter på väg hem när alla är på väg till jobbet eller vice versa. Nu är jag hemma i att inte veta vad jag egentligen gör - måste man göra något förutom att leva? - som om det inte vore nog? Jag är hemma i mitt internet precis som det är med dålig smak och gräsliga klipp och allt det där andra inte alltid helt tydliga… som redan finns eller som håller på att omforma sig, växa, splittra -is is is!

I fjärran länder, bland analoga värden lär man sig var man sätter fötterna i mörker för annars kan man falla till döds. På internet är det samma samma på något vis, långt från det sekulariserade och institutionella -det fanns en tid i världslig rum där fri information och orädsla kom före upphovsrätt och självcensur - annars dog man. Internet är platsen där den moderna medborgaren kan idka barnslig omsorg, självvård och samhällsförvaltning utan självcensur eller rädslor. Man skulle nästan kunna tro att internet är så nära metafysiken vi kan komma med all dess oändlighet och allt man kan bygga med passion, föreställningar, ettor och nollor.
 Att krympa denna värld, kväva den med allmän barnsäkerhet vore som att “säkra” en sandöknen från farliga djur. Internet är alla vi som vet hur kall saft smakar en varm sommardag på grönt gräs, internet är alla vi som promenerar på givna ytor med eller utan farliga djur - kanske gå på picnic, lyssna på musik tillsammans, läsa högt ur en bok, vi som vårskriker eller vill komma underfund med apokalypsen, vi som inte förstår hur man sätter hänglås på varken sopor, kultur eller umgänge.

Daniela Alba är en nomadisk ökendrottning som skapar hem lika bra på irc som i Pakistanska bergbyar och hos grekiska filosofer.