Det var på ett Internetkafé i Chiang Mai i norra Thailand för ett antal år sedan som jag insåg jag hur svårt det var att leva utan Internet. Jag hade frivilligt varit utan Internet i två månader, avskärmad från yttervärlden i ett Buddhisttempel. Det kändes.

Det fanns en del att ta igen: bankärenden, mail att svara på, vänner som undrade om man levde, familjen som undrade när man skulle komma hem… om man kom hem… Var nu ‘hem’ var.

För mig har Internet betytt ett nytt sätt att söka kunskap - Google istället för biblioteket. Jag har även lärt mig att källkritik är A och O. Allt som skrivs är uppenbarligen inte sant.

Jag tillhör dom som har arbetat med Internet. Efter 10 år i branschen, känns det inte lika kul längre. Det har blivit för stort, för kostsamt, för ohanterligt för någon som vill frilansa och inte sitta på en flashig webbyrå. Kanske har jag blivit gammal, eller bara tappat lusten. När det inte är roligt längre, när man inte längre är hungrig, då är det dags att göra något annat.

Jag är mer eller mindre nomadisk. Internet har gjort detta möjligt.

Jag bor sällan längre än sex månader på samma ort och delar min tid mellan Europa och Asien. För tillfället är jag en period i Sverige och följer naturligtvis debatten angående IPRED, FRA och allt annat man nu hittar på för att stämma i bäcken. Kommer man att lyckas?

Det är lite typiskt att nu, när Internet tack vare utvecklingen av tekniken och infrastrukturen, har blivt riktigt användbart, då skall lagar och förordningar tas fram för att strypa just den utvecklingen.

Tar man en ny teknologi som Internet och försöker anpassa den till en förlegad lagstiftning som upphovsrättslagen, så blir resultatet snarare stagnation än vidare utveckling.  Sann utveckling drivs ju inte av ekonomiska intressen, det riktigt nyskapande kommer aldrig ur ett krasst vinsttänkande - utan ur glädjen över att skapa något och dela det skapade med andra.

Internet är en gemensam livsnerv som förbinder oss alla. Den får inte skäras av.

Utan internet skulle Tidningen Kulturen inte finnas. Det är sant att vi har försökt etablera oss också som papperstidning, detta i 17 månader och med enorma uppoffringar. Men som nättidning har den existerat sedan den 1 september 2006 och vi håller hemsidan ständigt uppdaterad.

Mängder av kulturarbetare, skribenter, författare, musiker, bildkonstnärer, med flera har – tillsammans med oss – utnyttjat och utnyttjar internet till sin fulla potential.

Nästan 600.000 enstaka besökare har – helt gratis! – kunnat läsa den otroliga mängden av artiklar i Tidningen Kulturen. Vår röst, våra röster har alltid varit fria från alla sorters påverkan, fri från de politiska partierna och fri från “marknaden”. Det har vi ibland fått sota för genom en del hotbrev, men 95 procent av våra läsare visar ett stort intresse och en stor respekt för vårt val att inte “profilera” oss politiskt.

Vi försöker utveckla ett försvar av det gemensamma som finns i den kulturella världen, bland annat utifrån vad som sker på internet. Som läget är nu utnyttjar människorna de immateriella värden som skapas i och med internet. Staten behöver det fria informationsutbytet som sker på internet, men gör sedan anspråk på de värden detta genererat.

“På bloggar, forum och politiska ‘underground’ sammanhang diskuterades frågan flitigt året innan den slutligen kom upp till ytan av den traditionella pressen. Det krävdes en massmobilisering av svenska internetanvändare för att pressen skulle vakna. Internt hade dock människor inom svenska presskåren länge varit aktiva inom denna kamp utan att få gehör för sina frågor”, skriver vår Fredrik Rubin

“FRA-lagen rör upp en storm av känslor. Den åsidosätter rättigheter som vi trodde att en demokratisk statsform garanterar. Försvarets radioanstalt, FRA, kommer från och med januari 2009 att upprätta en ‘kopia’ av internet, avlyssna all internet-trafik som korsar Sveriges gränser samt besitta den juridiska rätten att övervaka vad som förut skyddats som grundläggande rättigheter”, tillägger Jens Eriksson.

Detta liknar de diktatoriska regimernas censurpolitik, som i till exempel Kina.

När Internationella Olympiska Kommittén (IOK) år 2001 gav Beijing spelen var det ett kontroversiellt beslut, men ingen av de politiker som förordade bojkotter eller de kända personer som ledde protesterna i västvärlden höjde rösten då. Skillnaden beror huvudsakligen på internet och mobiltelefoni. Då fanns omkring 100 miljoner mobiltelefoner i Kina, idag finns 600 miljoner, med möjligheter att ta bilder och spela in videoklipp, och bara 17 miljoner kineser hade tillgång till nätet. Idag är över 150 miljoner uppkopplade, och de bloggar, skapar egna virtuella nätverk med mera, som alla andra. Det var därför som Kina valde att stoppa internettrafiken under OS.

Vi på Tidningen Kulturen vill fortsätta att ha ett fritt internet, utan spioner och utan repression.

FRA-lagen är en orättvis lag som inte kan stoppa terrorismen, terrorattackerna kommer ju knappast att planeras över okrypterade mail! Däremot är lagen ett brott mot yttrandefriheten och mot pressen som, och detta är bekant, ofta använder tips från källor som vill förbli hemliga och dessutom är garanterad anonymitet av grundlagen.

Internet föddes för att kontrollera för att bekämpa en hypotetisk stadsgerilla men blev så småningom fritt. Internet skapar frihet men också en friare marknad. Därför är hotet mot friheten på internet ett hot mot Friheten i över huvud taget.

Guido Zeccola är chefredaktör på Tidningen Kulturen som finns på http://www.tidningenkultulren.se.