Detta inträffade i gryningen för WWW, när internet fortfarande var oupptäckt av kommersiella intressen och Yahoo listade alla websiter på en sida i tre kategorier.

Jag var den lycklige ägaren till ett grafikort från NCR med den, för den tiden, enorma minnesmängden om 8MB. Kortet hade fungerat utmärkt under Windows 3.11 men när jag skulle uppgradera till en tidig version av Windows 95 så kunde jag för mitt liv inte få mer än standard VGA upplösning (640X480) hur jag än försökte.

Med en känsla av panik och kallsvettningar inför tanken på investering i ett nytt kort, började jag söka efter en lösning och nya drivrutiner. NCR hade vid denna tiden redan lagt ned sin tillverkning av grafikort och utvecklade inte längre något för kretsen. Microsoft stödde hårdvaran men bara med VGA upplösning som jag ju redan hade upptäckt. Jag började då gräva djupare och hittade till slut ett inlägg i ett forum där en person tackade för de nya drivrutinerna till exakt samma kort som jag hade. Tyvärr var tråden stängd och allt som fanns kvar var det cachade inlägget hos sökmotorn.

Som tur var fanns det en mailadress till avsändaren och jag skickade en fråga om var han hade fått tag på drivrutinen. Efter någon dag fick jag svaret att; jovisst, han hade fått drivrutinerna från en kille på Irland som hade hackat fram dom själv och självklart kunde jag få hans mailadress! Efter att skrivit ett mail, där jag så artigt som möjligt beskrev min situation och bad att få tillgång till drivrutinerna, väntade jag med spänning på svar.

Jag behövde inte vänta mer än några timmar innan svaret trillade ner i min inkorg med en zippad fil som bilaga. Med spänning installerade jag filerna och kunde med glädje konstatera att jag nu kunde skruva upp bilden till SVGA med 1024X768 i 32Bitars upplösning! Nöjd och glad skickade jag ett svar och tackade hjärtligt för hjälpen. På den här tiden fanns inte PayPal eller andra betalningsmöjligheter on-line och jag började fundera på hur jag skulle kunna ersätta killen på ett bra sätt.

Han var en av de få jag hade stött på som hade en egen privat hemsida och i hans mail fanns adressen utsatt. Jag surfade in på den och fick en personlig beskrivning av en helt vanlig kille som studerade teknik på universitetsnivå och bodde i en mindre stad som jag inte minns namnet på. Han hade även, som en äkta Irländare, skrivit om sin favoritpub där han tillbringade en avsevärd del av sin fritid. Genom att snoka rätt på den Brittiska motsvarigheten till vår nummerupplysning lyckades jag till slut få tag på numret till puben och ringde dit. Jag försökte förklara situationen för en bartender som nog aldrig hade hört talas om Internet och förmodligen antog att det var någon form av utländsk organistaion.

Jag lyckades till slut förklara att jag ville köpa ett par öl till en av hans kunder och undrade om det fanns något sätt att betala dessa via bankinsättning eller liknande. När han frågade efter namnet på kunden skrattade han och sade att han mycket väl kände till “Seans grown up son!” och att han skulle tappa upp en öl till honom och hälsa från mig, gratis! Efter ett par dagar fick jag ett mycket glatt mail med stora tack och många utropstecken. Vi var båda mycket rörande överens om internets potential och en lysande framtid för internationell handel.

Jag fick även smak för den hjälpsamhet och vänlighet som fortfarande präglar såväl internet som Irländska pubar! Jag har gjort många köp och försäljningar på nätet efter det men ingen lika personlig och rolig. den största kostnaden var dessutom samtalet till nummerupplysningen i Storbritannien, fast det kostade nog mer än ölen skulle ha gjort!

Olle Lindgren är 41 år och arbetar som konsult  hos Systemstrategerna AB. Han skriver många kommentarer i forum och bloggar. Han bloggar även en del själv mot lagar som hotar internet som företeelse och mot orättvisor i största allmänhet. Då går Olle under en pseudonym som han inte tänker avslöja här.