Jag trodde nog att det var alltför komplexa grejjer det där man hörde om.
Det kunde väl inte gå att i telefonjacket koppla in en grunka och prata med en hel värld?
Jag fastnade i chattrum, yrade lite med html-kod och pillade på snoppen medan jag fantiserade om hur hennes bröst skulle se ut.. snart. Ja, kom igen då! Det bluppar nedåt… Hon ser ut ur skärmen som om hon vet. Att hon snart är nakenfis. Oh, nu.. där! bröst liksom. Fina. Kablaam! Vem orkade vänta på att se hennes nedre delar? -So many tits to be revealed!
..So little time.
Jag undrar om min granskning av internet idag, detta smurfande.. Skulle gå så oerhört fort, om jag inte nu slapp vänta på bilder som långsamt bluppar fram.
Instant breasts for the people!
Inget bluppande? Jag saknar allt sånt.
Internet förändrades, för mig.
När jag sedan slutade upp med att jaga de perfekta jävla bysten här inne i dattan, kom jag på mig själv med att få se dem. På riktigt!
Och de var för fina. Hon var det, men hon tycktes inte se det.
Jag såg inte klart. Månens ljus trädde in i mitt rum, och skapade en stämning som av ren magi.
Pyjamasparty. Mitt hjärta bultade, mina läppar var aldrig kyssta.
Jag och min kompis låg där i sovsäckarna uppå en stor madrass på golvet. Vi hade de sötaste tjejerna i klassen där. I våra sovsäckar, med bara pyjamas mellan våra nakna kroppar.
Men pojken var rädd. Just det, jag ville inte kyssa ens henne. Inte då.. Blyg. Okysst.
Nu stod de där uppe, förföriskt i månljuset knäppte de upp.
Och lite sådär från sidan såg jag ett bröst.
Det tillhörde den på riktigt sötaste av dem alla.
Jag bangade ur.
Kyssen alltså. Den skulle vara lång, en 18-wheeler.
Men jag hörde bara ekot av mitt smack i hennes vidöppna mun.. Bredvid oss rullades tungor runt varandra, och jag var så feg.
Hon var den finaste. Och hon hade blottat sina bröst.
Jag ville inte åt hennes famntag, klapp eller kyss.
Jag behövde granska henne långsamt.
Uppifrån och ner. Med knäppt pyjamas, och busig blick.
Hon såg min blyghet som stark nog att ljuga, säga att vi faktiskt kyssts.

Hon har en plats i mitt minne, som den som bluppade min blick uppåt.
Hennes skönhet var etsad. Inifrån och ut, all-good.

Internet är bra skit, det kan vi alla hålla med om.
Surfa lätt bara, frihet och information är del av en större civilisation.

Skogen är det andra havet. Det hav i vilket människan vandrar. Detta hav kräver en annan typ av sjöfart än oceanens släta rum. Här måste man göra väg genom den snåriga, igenväxta och fuktiga vegetationen. Öppna ängar delar plats med underjordiska tunnlar.

Skogen omsluter alla arter, åtskiljer dem tillräckligt för att försona dem med varandra, insvepa dem i samma fred. Spåren korsar varandra i alla riktningar och alltid följs spåren av nya varelser, alltid växer där något i dem, levande sömmar genom skogens mantlar.

Vi besjunger skogarna, vårt ursprung och tillflykt, vårt mänskliga förråd; där skogen råder översvämmar och urartar inte människan, vänder sig inte mot sig själv i förintelsens raseri, känner sin begränsnings mått inför de högvuxna träden.

Bevara Internet är en samlingsplats för alla oss som verkligen uppskattar internet, ända in till dess innersta vrår. Här skriver vi tillsammans om vad internet betyder för oss. Läs vad vi skriver, eller skicka in din egen berättelse.